Några gånger under livet har jag ställts frågan: “Vilket var ditt första spel?” Och jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska besvara den frågan. Jag vet om att jag spelade ganska många barndatorspel när jag var mycket liten, t.ex. har jag fått berättat för mig att jag fick ett Mamma Mu och Kråkan-spel när jag slutade använda napp. Men att ha ett sådant simpelt peka-klicka barnspel som sitt första spel är ju inte så roligt. Säkert har dessa barnspel påverkat mig och utan dem hade jag kanske inte blivit en sådan stor spelfantast som jag är nu. Men om jag skulle få välja ett spel som jag både har ett hyfsat klart minne om och som jag ändå på något sätt vill tro formade mitt spelintresse ordentligt så måste det vara LEGO Star Wars.
När jag tänker tillbaka i tiden riktigt ordentligt så kommer jag fram till att det var någon gång under första hälften av 2007 som jag åkte till Gekås i Ullared för första gången. Jag var bara fem år och det enda jag kommer ihåg att vi köpte där var just LEGO Star Wars: The Video Game till PC. Många av mina första TV-spels-minnen kommer från detta spelet, även om jag ironiskt nog inte kan komma ihåg första gången jag faktiskt spelade det.
Mina minnen av LEGO Star Wars II: The Original Trilogy däremot är mycket tydligare. En dag när jag antagligen var sex år och min pappa var hemma och vabbade för mig så kom spelet med posten. Vi öppnade spelet, installerade det och sedan började vi spela det tillsammans. Under eftermiddagen spelade vi igenom de 13 första banorna och sedan åt vi äppelpaj. Det är vad jag kommer ihåg från den dagen, och det är nog ett av mina finaste barndomsminnen om jag ska vara ärlig.
Det var ofta som jag spelade LEGO Star Wars tillsammans med min pappa, både ettan och tvåan och jag minns också att vi dessutom lyckades få 100% i båda spelen. Så ända sedan min barndom har jag varit väldigt förtjust i LEGO Star Wars och banorna från spelen har verkligen lyckats sätta sig fast djupt inne i min hjärna. LEGO Star Wars: The Complete Saga däremot, som innehöll just dessa banor som jag så väl kände till skaffade jag dock inte förrän långt långt senare, den 7:e maj 2016.
-
Under den här långa tiden gick jag dock inte utan att spela LEGO-spel, inte ens utan LEGO Star Wars, för jag spelade såklart om de här spelen och lånade till och med Complete Saga av en kompis till Wii och jag hade även testat att spela det ännu tidigare hemma hos en annan kompis.
Faktum är det att jag ända från LEGO Star Wars: The Video Game spelade igenom alla mainline LEGO-spel fram till och med LEGO Harry Potter Years 5-7 (2011) som var det sista spelet utan voice acting. Sedan spelade jag några fler LEGO-spel efter det också som t.ex. LEGO Sagan om ringen, LEGO City Undercover och The LEGO Movie Videogame. Antagligen minskade mitt intresse för just LEGO-spel vid slutet av 2011 på grund av ett annat spel som upptog en stor del av min uppmärksamhet, nämligen Minecraft.
Jag har såklart många goda minnen från de här andra LEGO-spelen jag spelade under min uppväxt och de följde liksom alltid med mig från det att jag var fem år tills det att jag blev tio. Det var ju liksom halva mitt liv vid den tiden och nu när jag har jag levt ytterligare dubbelt så länge så spelade jag LEGO Star Wars: The Skywalker Saga vid 20 års ålder tillsammans med min käre vän Tare.
The Skywalker Saga var inte alls ett lika bra spel som The Complete Saga, banorna var korta, en stor del av speltiden följer man bara efter en NPC och det fanns mängder med buggar. Det enda som var positivt med spelet i min mening var att det fanns ganska mycket humor och kanske var det lite coolt att utforska planeterna, men det tröttnade jag ganska fort på. Men trots att det var ett mycket tråkigare spel så får hypen och förväntningarna, som både jag och säkert många andra kände, inför Skywalker Saga vara ett bevis på hur omtyckta de andra LEGO-spelen, och kanske särskilt The Complete Saga, var.
Hur som helst så släpptes LEGO Indiana Jones: The Original Adventures efter The Complete Saga, och det var det första LEGO-spelet som inte var baserat på Star Wars. Det släpptes 6:e juni 2008 här i Europa och jag minns fortfarande hur jag på söndagen den 7:e september samma år fick spelet av mina föräldrar i födelsedagspresent. Dagen innan hade jag haft barnkalas och en av mina vänner hade sovit över, så den morgonen spelade vi de två första banorna tillsammans. Vi hann inte spela mer än så eftersom vi skulle åka till kyrkan, men jag förmodar att jag antagligen fortsatte att spela under eftermiddagen.
Senare samma år släpptes också LEGO Batman: The Videogame. Jag kommer inte direkt ihåg när jag skaffade det, men jag minns att jag hade laddat ned och spelat igenom demot, så jag var nog ganska exalterad över att spela igenom resten av spelet när jag väl fick chansen. Det var också på julaftonen 2008 som jag fick min första spelkonsol, Nintendo DS och till det har jag för mig att jag fick spelen Wall-E och DS-versionen av just LEGO Batman.
Nästa år på julaftonen fick jag och min lillebror ett Playstation 3 med varsitt spel. Han fick ett av de bästa exklusiva plattformsspelen för konsolen, Little Big Planet, och jag fick LEGO Indiana Jones 2 som hade släppts cirka en månad tidigare. Sedan så fortsatte jag min streak av LEGO-spelen på Playstation 3 så jag antar att det var vid den tiden jag gick från att vara en “PC-gamer” till “Console-gamer” för första gången. (Även om jag inte skulle kalla mig själv för ett sådant fånigt ord som gamer.)
-
LEGO Star Wars: The Complete Saga är, som jag nämnde, en sammansättning av banorna från LEGO Star Wars 1 och 2. Man skulle även kunna kalla det för en remaster då vissa saker har förbättrats och lagts till. För det första så har pod racer-banan i Episode I förbättrats, den andra rymdskepp-banan i Episode II har gjorts om helt, och den första rymdskepps-banan i Episode II är helt ny. För det andra så har de dessutom lagt in lite mer post-game i form av bonusbanor, collectibles och lite fler karaktärer att låsa upp. Så kravet för 100% har utökats helt enkelt.
De originella versionerna av de omgjorda banorna i Episode I och II är dessutom kvar i form av bonusnivåer. Det enda jag kan komma på som saknas från LEGO Star Wars 1 och 2 i Complete Saga är deras unika hubbar, och bonusbanan man låser upp i slutet av LEGO Star Wars 1 när man fått 100%. Den banan är faktiskt väldigt cool då man spelar som Darth Vader under bordningen av Tantive IV i början av A New Hope. Att man just spelar som Vader får den att påminna väldigt mycket om slutet av Rogue One, som inte ens fanns förrän 11 år senare, och det är rätt häftigt. Så förutom att den här banan saknas från Complete Saga så skulle jag verkligen säga att det här spelet är en Definitive Edition av LEGO Star Wars 1 och 2.
Det roligaste med spelet är ju såklart banorna. De är väldigt enkla eftersom ett barn ska kunna spela dem utan att tappa tålamodet, men de är ändå kul och innehåller en bra blandning av simpel combat, pussel och platforming. Om man är ute efter mer utmaning så kan man försöka 100% banorna i free play. Då får man spela banorna med vilken karaktär man vill och då kan man också utforska mycket mer eftersom vissa saker i banan kan bara vissa karaktärer göra. Och du kommer behöva utforska mer för att hitta alla collectibles och få tillräckligt med “studs” för att få “True Jedi”.
Utöver free play kan du också spela banorna i något som kallas för super story, där man helt enkelt ska försöka klara alla sex banor från en episod på under en timme och samla hundratusen “studs”. De första episoderna är ganska enkla att klara super storyn på. Men Episode V och framförallt Episode VI var utmanande. Episode VI brukar jag lyckas klara med bara två minuter till godo, och då har jag personligen väldigt bra koll på alla banor, så för ett barn som aldrig spelat ett LEGO-spel innan tror jag att alla super storys skulle vara väldigt svåra att klara.
Att samla 100% i Complete Saga är oftast roligt även om det tar ganska lång tid. Det enda jag inte gillar att samla är de blåa minikitsen som finns gömda på varje bana och som man måste hitta under 10 minuter. Här hade jag inte tålamod nog att själv leta och utforska under tidspressen så jag använde mig av en guide, och då gick det ganska bra. Men som jag ändå nämnde förut så är det banorna jag tycker om mest med spelet, och även hur bra de är som en bearbetning av den originella Star Wars-berättelsen.
När jag var liten och både spelade och lekte med LEGO Star Wars så hade jag aldrig ens sett på en Star Wars-film. Men ändå så hade jag ganska bra koll på den överhängande storyn eftersom spelet gjort en så bra tolkning av filmerna. Kanske fick jag förklarat vissa saker av min pappa som hade sett filmerna, men jag tror faktiskt att man kan få ett hyfsat bra grepp om Star Wars-berättelsen genom att bara spela LEGO-spelet. Lite senare så kom min pappa även att visa mig alla filmerna, men just det har jag inte alls lika mycket minne av som jag har av spelen.
-
Nuförtiden har jag dock så bra koll på Star Wars att vissa säkert skulle säga att det är på en osund nivå. För efter att Star Wars-franchisen fick sitt uppsving i slutet av 2015, i och med premiären av The Force Awakens, så tittade jag igenom filmerna igen. Men det slutade inte där. TV-serien Clone Wars visste jag fanns eftersom eftersom jag hade sett några avsnitt när jag var liten och även spelat LEGO Star Wars III: The Clone Wars, men nu så tittade jag på alla avsnitten och tyckte att de var väldigt bra. Efter det så fortsatte jag med att kolla på Rebels, men det var inte heller allt. Tydligen så fanns det en massa böcker och serietidningar som jag började läsa också.
Det var faktiskt en perfekt tid för mig i mitt läsande att jag upptäckte Star Wars-böckerna just då. Jag gick sista året på högstadiet och hade precis läst ut alla böcker i Spejarens lärling- och Broderband-serierna av John Flanagan som fanns vid den tiden. Och då hade jag dessutom läst mina sista tre Broderband-böcker, Slaves of Soccoro, Scorpion Mountain och The Ghostfaces, på engelska eftersom de inte hade översatts än. Så att övergå till att läsa Star Wars-böcker på engelska fungerade hyfsat bra, även om språket i vissa böcker var lite mer avancerat än vad jag var van vid.
Denna period av Star Wars-nörderi fortsatte ända fram till slutet av 2019 då The Rise of Skywalker hade premiär. Jag tyckte väldigt mycket om filmen precis när jag såg den, men ju mer jag tänkte på hela sequel trilogin desto mer besviken blev jag över att det inte hade funnits någon riktig plan för den överhängande berättelsen i hela trilogin. Jag tror inte nödvändigtvis att detta egentligen är den underliggande orsaken till att jag tröttnade på Star Wars, kanske var det så att jag egentligen bara hade fått nog och här var en bra tidpunkt att sluta.
Det betyder dock inte att jag helt tappade intresset för Star Wars. Efter Rise of Skywalker så började jag djupdyka i lite äldre Star Wars-grejer som släpptes innan det att Disney köpte upp varumärket 2012. Jag läste dock bara en enda hel bok från den tiden, så detta var kanske mer utav ett samlande än läsande, men jag läste faktiskt ganska många serietidningar och spelade igenom några av de äldre Star Wars-spelen, exempelvis Dark Forces och The Force Unleashed.
Ironiskt nog så var det också vid denna tiden som det började släppas nya Star Wars-serier på Disney+ och de har jag hittills tyckt varit väldigt bra. Så mitt intresse för Star Wars finns fortfarande kvar, men bara inte lika mycket som när jag var 17 år, och det kommer förmodligen inte att dö ut helt på ett långt långt tag. Och även om det var på senare dagar jag blev ett så stort fan, så var det faktiskt LEGO Star Wars som lade grunden för denna djupa fascination av George Lucas fantastiska universum.
När jag tänker tillbaka i tiden riktigt ordentligt så kommer jag fram till att det var någon gång under första hälften av 2007 som jag åkte till Gekås i Ullared för första gången. Jag var bara fem år och det enda jag kommer ihåg att vi köpte där var just LEGO Star Wars: The Video Game till PC. Många av mina första TV-spels-minnen kommer från detta spelet, även om jag ironiskt nog inte kan komma ihåg första gången jag faktiskt spelade det.
Mina minnen av LEGO Star Wars II: The Original Trilogy däremot är mycket tydligare. En dag när jag antagligen var sex år och min pappa var hemma och vabbade för mig så kom spelet med posten. Vi öppnade spelet, installerade det och sedan började vi spela det tillsammans. Under eftermiddagen spelade vi igenom de 13 första banorna och sedan åt vi äppelpaj. Det är vad jag kommer ihåg från den dagen, och det är nog ett av mina finaste barndomsminnen om jag ska vara ärlig.
Det var ofta som jag spelade LEGO Star Wars tillsammans med min pappa, både ettan och tvåan och jag minns också att vi dessutom lyckades få 100% i båda spelen. Så ända sedan min barndom har jag varit väldigt förtjust i LEGO Star Wars och banorna från spelen har verkligen lyckats sätta sig fast djupt inne i min hjärna. LEGO Star Wars: The Complete Saga däremot, som innehöll just dessa banor som jag så väl kände till skaffade jag dock inte förrän långt långt senare, den 7:e maj 2016.
-
Under den här långa tiden gick jag dock inte utan att spela LEGO-spel, inte ens utan LEGO Star Wars, för jag spelade såklart om de här spelen och lånade till och med Complete Saga av en kompis till Wii och jag hade även testat att spela det ännu tidigare hemma hos en annan kompis.
Faktum är det att jag ända från LEGO Star Wars: The Video Game spelade igenom alla mainline LEGO-spel fram till och med LEGO Harry Potter Years 5-7 (2011) som var det sista spelet utan voice acting. Sedan spelade jag några fler LEGO-spel efter det också som t.ex. LEGO Sagan om ringen, LEGO City Undercover och The LEGO Movie Videogame. Antagligen minskade mitt intresse för just LEGO-spel vid slutet av 2011 på grund av ett annat spel som upptog en stor del av min uppmärksamhet, nämligen Minecraft.
Jag har såklart många goda minnen från de här andra LEGO-spelen jag spelade under min uppväxt och de följde liksom alltid med mig från det att jag var fem år tills det att jag blev tio. Det var ju liksom halva mitt liv vid den tiden och nu när jag har jag levt ytterligare dubbelt så länge så spelade jag LEGO Star Wars: The Skywalker Saga vid 20 års ålder tillsammans med min käre vän Tare.
The Skywalker Saga var inte alls ett lika bra spel som The Complete Saga, banorna var korta, en stor del av speltiden följer man bara efter en NPC och det fanns mängder med buggar. Det enda som var positivt med spelet i min mening var att det fanns ganska mycket humor och kanske var det lite coolt att utforska planeterna, men det tröttnade jag ganska fort på. Men trots att det var ett mycket tråkigare spel så får hypen och förväntningarna, som både jag och säkert många andra kände, inför Skywalker Saga vara ett bevis på hur omtyckta de andra LEGO-spelen, och kanske särskilt The Complete Saga, var.
Hur som helst så släpptes LEGO Indiana Jones: The Original Adventures efter The Complete Saga, och det var det första LEGO-spelet som inte var baserat på Star Wars. Det släpptes 6:e juni 2008 här i Europa och jag minns fortfarande hur jag på söndagen den 7:e september samma år fick spelet av mina föräldrar i födelsedagspresent. Dagen innan hade jag haft barnkalas och en av mina vänner hade sovit över, så den morgonen spelade vi de två första banorna tillsammans. Vi hann inte spela mer än så eftersom vi skulle åka till kyrkan, men jag förmodar att jag antagligen fortsatte att spela under eftermiddagen.
Senare samma år släpptes också LEGO Batman: The Videogame. Jag kommer inte direkt ihåg när jag skaffade det, men jag minns att jag hade laddat ned och spelat igenom demot, så jag var nog ganska exalterad över att spela igenom resten av spelet när jag väl fick chansen. Det var också på julaftonen 2008 som jag fick min första spelkonsol, Nintendo DS och till det har jag för mig att jag fick spelen Wall-E och DS-versionen av just LEGO Batman.
Nästa år på julaftonen fick jag och min lillebror ett Playstation 3 med varsitt spel. Han fick ett av de bästa exklusiva plattformsspelen för konsolen, Little Big Planet, och jag fick LEGO Indiana Jones 2 som hade släppts cirka en månad tidigare. Sedan så fortsatte jag min streak av LEGO-spelen på Playstation 3 så jag antar att det var vid den tiden jag gick från att vara en “PC-gamer” till “Console-gamer” för första gången. (Även om jag inte skulle kalla mig själv för ett sådant fånigt ord som gamer.)
-
LEGO Star Wars: The Complete Saga är, som jag nämnde, en sammansättning av banorna från LEGO Star Wars 1 och 2. Man skulle även kunna kalla det för en remaster då vissa saker har förbättrats och lagts till. För det första så har pod racer-banan i Episode I förbättrats, den andra rymdskepp-banan i Episode II har gjorts om helt, och den första rymdskepps-banan i Episode II är helt ny. För det andra så har de dessutom lagt in lite mer post-game i form av bonusbanor, collectibles och lite fler karaktärer att låsa upp. Så kravet för 100% har utökats helt enkelt.
De originella versionerna av de omgjorda banorna i Episode I och II är dessutom kvar i form av bonusnivåer. Det enda jag kan komma på som saknas från LEGO Star Wars 1 och 2 i Complete Saga är deras unika hubbar, och bonusbanan man låser upp i slutet av LEGO Star Wars 1 när man fått 100%. Den banan är faktiskt väldigt cool då man spelar som Darth Vader under bordningen av Tantive IV i början av A New Hope. Att man just spelar som Vader får den att påminna väldigt mycket om slutet av Rogue One, som inte ens fanns förrän 11 år senare, och det är rätt häftigt. Så förutom att den här banan saknas från Complete Saga så skulle jag verkligen säga att det här spelet är en Definitive Edition av LEGO Star Wars 1 och 2.
Det roligaste med spelet är ju såklart banorna. De är väldigt enkla eftersom ett barn ska kunna spela dem utan att tappa tålamodet, men de är ändå kul och innehåller en bra blandning av simpel combat, pussel och platforming. Om man är ute efter mer utmaning så kan man försöka 100% banorna i free play. Då får man spela banorna med vilken karaktär man vill och då kan man också utforska mycket mer eftersom vissa saker i banan kan bara vissa karaktärer göra. Och du kommer behöva utforska mer för att hitta alla collectibles och få tillräckligt med “studs” för att få “True Jedi”.
Utöver free play kan du också spela banorna i något som kallas för super story, där man helt enkelt ska försöka klara alla sex banor från en episod på under en timme och samla hundratusen “studs”. De första episoderna är ganska enkla att klara super storyn på. Men Episode V och framförallt Episode VI var utmanande. Episode VI brukar jag lyckas klara med bara två minuter till godo, och då har jag personligen väldigt bra koll på alla banor, så för ett barn som aldrig spelat ett LEGO-spel innan tror jag att alla super storys skulle vara väldigt svåra att klara.
Att samla 100% i Complete Saga är oftast roligt även om det tar ganska lång tid. Det enda jag inte gillar att samla är de blåa minikitsen som finns gömda på varje bana och som man måste hitta under 10 minuter. Här hade jag inte tålamod nog att själv leta och utforska under tidspressen så jag använde mig av en guide, och då gick det ganska bra. Men som jag ändå nämnde förut så är det banorna jag tycker om mest med spelet, och även hur bra de är som en bearbetning av den originella Star Wars-berättelsen.
När jag var liten och både spelade och lekte med LEGO Star Wars så hade jag aldrig ens sett på en Star Wars-film. Men ändå så hade jag ganska bra koll på den överhängande storyn eftersom spelet gjort en så bra tolkning av filmerna. Kanske fick jag förklarat vissa saker av min pappa som hade sett filmerna, men jag tror faktiskt att man kan få ett hyfsat bra grepp om Star Wars-berättelsen genom att bara spela LEGO-spelet. Lite senare så kom min pappa även att visa mig alla filmerna, men just det har jag inte alls lika mycket minne av som jag har av spelen.
-
Nuförtiden har jag dock så bra koll på Star Wars att vissa säkert skulle säga att det är på en osund nivå. För efter att Star Wars-franchisen fick sitt uppsving i slutet av 2015, i och med premiären av The Force Awakens, så tittade jag igenom filmerna igen. Men det slutade inte där. TV-serien Clone Wars visste jag fanns eftersom eftersom jag hade sett några avsnitt när jag var liten och även spelat LEGO Star Wars III: The Clone Wars, men nu så tittade jag på alla avsnitten och tyckte att de var väldigt bra. Efter det så fortsatte jag med att kolla på Rebels, men det var inte heller allt. Tydligen så fanns det en massa böcker och serietidningar som jag började läsa också.
Det var faktiskt en perfekt tid för mig i mitt läsande att jag upptäckte Star Wars-böckerna just då. Jag gick sista året på högstadiet och hade precis läst ut alla böcker i Spejarens lärling- och Broderband-serierna av John Flanagan som fanns vid den tiden. Och då hade jag dessutom läst mina sista tre Broderband-böcker, Slaves of Soccoro, Scorpion Mountain och The Ghostfaces, på engelska eftersom de inte hade översatts än. Så att övergå till att läsa Star Wars-böcker på engelska fungerade hyfsat bra, även om språket i vissa böcker var lite mer avancerat än vad jag var van vid.
Denna period av Star Wars-nörderi fortsatte ända fram till slutet av 2019 då The Rise of Skywalker hade premiär. Jag tyckte väldigt mycket om filmen precis när jag såg den, men ju mer jag tänkte på hela sequel trilogin desto mer besviken blev jag över att det inte hade funnits någon riktig plan för den överhängande berättelsen i hela trilogin. Jag tror inte nödvändigtvis att detta egentligen är den underliggande orsaken till att jag tröttnade på Star Wars, kanske var det så att jag egentligen bara hade fått nog och här var en bra tidpunkt att sluta.
Det betyder dock inte att jag helt tappade intresset för Star Wars. Efter Rise of Skywalker så började jag djupdyka i lite äldre Star Wars-grejer som släpptes innan det att Disney köpte upp varumärket 2012. Jag läste dock bara en enda hel bok från den tiden, så detta var kanske mer utav ett samlande än läsande, men jag läste faktiskt ganska många serietidningar och spelade igenom några av de äldre Star Wars-spelen, exempelvis Dark Forces och The Force Unleashed.
Ironiskt nog så var det också vid denna tiden som det började släppas nya Star Wars-serier på Disney+ och de har jag hittills tyckt varit väldigt bra. Så mitt intresse för Star Wars finns fortfarande kvar, men bara inte lika mycket som när jag var 17 år, och det kommer förmodligen inte att dö ut helt på ett långt långt tag. Och även om det var på senare dagar jag blev ett så stort fan, så var det faktiskt LEGO Star Wars som lade grunden för denna djupa fascination av George Lucas fantastiska universum.