When I decided to revisit this game it was almost solely for one reason. I scanned my eyes across the shelf of Mega Drive games and when I saw the cartridge I had what I can only describe as an auditory flashback! The main menu screen has a theme song that goes harder than any sports game expected!

During the rocking music in that particular Mega Drive sound style, you can choose to play a simple match or in a tournament and choose your team. I played the European version of the game, so no NHL teams were available to me. Instead, generic international teams were the roster I could choose from. It had to be fair a pretty large roster of nations to choose from, if the world only includes Europe or North America...

Of course, I had to choose my home nation of Sweden and enter the tournament. First match up; Hungary. I have to get used to the controllers and gameplay and that takes most of my attention during the game.

The gameplay is a lot simpler than I remember it to be, but then again I was a child back then when I first played it. The controls are pretty easy to learn even without any tutorial from the game. No, instead the true challenge in the beginning turns out to be the rules of hockey itself. I did not remember the icing rule and again and again I drew the referee's wrath.

Luckily I managed to pass the Hungarians in the tournament. Next up was the Germans. Something that shined with its absence was the music. During the actual matches, there was no music. Only chunky sound effects of the puck hitting various things, monotone crowds, and the "oof" of tackling players. At least there was some music between the periods.

The Germans take a beating and I'm continuing my way toward that pixelated World Cup. The games become harder to win. The other nations are more aggressive. Fortunately, the controls allow me to easily pass between the players and everything on the screen looks readable with its graphics when the camera flies around to follow the puck. I took the opportunity to play this game on an old CRT and the spritework looks good.

Eventually, I made it to the semi-finals. Meeting the Canadians. Uh oh... I tried to gain the initiative but the opposition dominated the ice rink. I lost, but fortunately, there was a way to start from here again. Dirty tactics had to be employed. The Swedes gave out tackelings and soon the penalty booth looked like a Swedish embassy. Fights broke out on the ice. For some reason it seems to be an important part of ice hockey culture so of course there are fighting mechanics. Punch and back away. The very essence of combat.

I never managed to defeat the Canadians. But perhaps I got something better. The confirmation that the best part of a hockey match is the music between play,

Can good intentions redeem a game's experience? If so then this game did not. Vintage VR is as the name tells you, a VR game about looking at images used in stereoscopic devices to simulate the depths of the field. This technique was used hundreds of years ago and in its most basic form, not unlike a VR headset used in the modern day. The idea is pretty cool for a nerd like me.

So, to get this out of the way. This is not really a game. This is a virtual museum with no real objective other than the experience. So I did not come in with those expectations and you should not either. Coincidentally, my master's degree studies were about virtual museums so I feel that I can review this with some expertise for once.

I used the Valve Index VR headset and the game still works as intended despite its age. This is not true for all VR virtual museums because they often go unsupported after release and the new controllers are not added. Here I suspect that the controllers are so simple that it won't ever become a problem. The game is basically one room with a projector screen on one wall and an assortment of vintage items in what looks to be a wealthy family's living room during the turn of the 19th century.

Here comes the elephant in the room. The stereoscopic images are projected on this screen in the room. You actually never use one of these stereoscopic devices in the game and therefore the images on the projector screen are all pretty flat. This makes the experience to be a series of old photos as flat as a table. There should really have been a mode where you as the user get to see only the photos from a fixed point because these are not made to be viewed from different angles with things in the periphery vision. The very core of this game is flawed in its execution.

Other than that the information from the hundreds of photos is incredibly sparse. I get that many of these pictures probably never came with much information other than a single sentence of what they depicted. But this VR museum really needed a curator or narrator voice giving some sort of story or info about what was depicted. Or what about giving a more in-depth breakdown of how these devices used to work? It's history, popularity, etc. Tell me why these are culturally important and why I should care when I use them.

The amount of pictures shown is very generous, over 700 of them. But some are not the best quality. No doubt due to their age of when scanned. Some images are very interesting though and they gave me this Victorian-era explorer vibe.

All in all, this VR museum experience was very lacking. Not much to be interacted with, the very core of showing these pictures was failing to the point of being flat and didn't give much worth to learning. I spent less than in hour in it and all I got was a disappointment.

I asked in the beginning if good intentions could redeem a game's experience. Sadly I have to say no. This idea is a really good one for a virtual museum but this was underdeveloped, even for a free game.

Notice! Since this game to my knowledge was only available in Swedish I made the decision to write this review in Swedish too.

Mysteriet på Greveholm är ett spel som baserades på julkalendern med samma namn. Jag tycker att den julkalendern 1996 var den bästa och jag kommer ihåg att jag vägrade att missa en enda episod den december. Den kombinerar en engagerande berättelse med en cool miljö där en familj hyr ett hemsökt slott under julen utan att veta om det. Tittaren upptäcker det mystiska hemligheterna samtidigt som familjen i serien. De lyckades att både blanda humor och lite solkigheter och otäcka moment i samma paket utan att gå över gränsen för vad ett barn klarar av.

När ett spel om Mysteriet på Greveholm kom ut året efter så blev det en självklarhet att detta behövde spelas. Om jag minns rätt så var det ett spel som till och med skolan köpte in. Spelet är ett point-and-click äventyr med flera liknelser till det klassiska spelet Myst. Spelaren interagerar med världen ur första pesons perspektiv genom en serie fasta kameravinklar i en förrenderad 3D värld. Till skillnad från Myst dock kan spelaren direkt interagera med sin omgivning och plocka upp föremål och spara dem för att senare placera dem någon annanstans (eller kombinera två föremål för att senare placera dem.) Detta leder till en rad olika logiska pussel eller minispel som i sin tur ofta leder till ett viktigt föremål eller låser upp ett nytt rum att utforska.

Pusslen som spelaren ställs inför är inte allt för svåra, dock vill jag tillägga att de var svårare som ett barn. Men även då borde inte svårighetsgraden vara något som gör spelet ospelbart om man kan lösa enkla logiska problem och klockan. Dessa är de pusslen som är uppenbara, men spelet har dock en del som inte är det och även nu som vuxen kunde vara jobbig att klura ut på grund av sin natur. Flera uppgifter som spelet vill att man skall klura ut har inte någon egentlig koppling till varandra eller någon ledtråd att man skall lösa dem. Inte mer än att man är fast och kommer inte vidare för att en dörr är låst. Som tur är dessa relativt få i spelet och kan lösas genom att vilt klicka på alla objekt som finns i synhåll. Kanske det handlar om att ha en synvinkel och ögonmått?

Presentationen genom spelets gång är i min mening fantastisk och kittlar den där nostalgidelen av min hjärna som kommer ihåg 90-tals grafik. Modellerna är med dagens mått ganska enkla och texturerna är också ganska platta. Det är ingen hemlighet att idag är grafik mycket mer detaljerad och verklig. Men det är där det finns en charm. Den 3D som är där är ändå förrenderad så den ser fortfarande bättre ut än mycket annan 3D i spel på den tiden. Den lite overkliga stilen ser idag stilistisk ut och hjälper med att skapa en surrealistisk stämning där allt ser relativt normalt ut, fast ändå inte helt riktigt. Det har också lagts till en hel del easter eggs genom concept art, bonus 3D modeller och kalenderbilder som är strödd på olika ställen i slottet för att hittas.

Musiken känns igen från julkalendern men den lyckas att passa in även här och förhöjer stämningen när den samarbetar till grafiken. Ofta leder de tomma och övergivna rummen med en lugn och lite mystisk musik till en kuslig känsla i flera av rummen. Jag tror att detta inte är ett spel som är väldigt ohyggligt för ett barn men jag kan också se att spelet kan upplevas lite otäckt ibland.

Jag tycker att spelet Mysteriet på Greveholm är en riktig svensk klassiker och var på sin tid en väldigt bra introduktion till barn för långsammare och immersiva äventyrsspel. Det är ett spel som inte är för långt heller. Som vuxen, nu när jag testade selet igen, tog det mig ungefär en och en halv timma at spela genom. Jag måste erkänna att jag kom ihåg vissa av lösningarna från när jag var barn och spelade. Jag skulle rekommendera det idag också om det inte var så himla svårt att få fungerande på moderna datorer. Jag spelade detta spel på en Windows 98 laptop nu och de är inte längre så vanliga eller praktiska att ha hemma. Men om du har nostalgi för spelet, eller bara nyfiken på svensk spelhistoria, så skulle jag absolut testa spelet om du har en gammal dator tillgänglig.